Stor trästaffli med rikt snidad rokokokrona (4294)

KOMPLEKT: Höjd: 191,5 cm Stor golvstående trästaffli med rikt snidad rokoko-krona Detta imponerande, nästan två meter höga golvstaffli (engelska carved easel) är utfört i en utpräglad nyrokoko-stil – en stil som återupplivades i Europa under andra hälften av 1800-talet som…

450,00 €

Subscription successful

You’re now subscribed to price tracking for this product. We’ll notify you if the price drops.

Prisbevakare

Track this item and get notified if the price drops.

Add to price tracker
Höjd191.5 cm
FärgValnötNaturEk

Beskrivning

KOMPLETT:
Höjd: 191,5 cm Stor golvstativ i trä med rikt snidad rokoko-krona Detta imponerande, nästan två meter höga golvstativ (engelska carved easel) är utfört i en utpräglad nyrokoko-stil – en stil som återupplivades i Europa under andra hälften av 1800-talet som en hyllning till Ludvig XV:s tids nåd. Krönet och det nedre bågformade anslutningsbandet är ett rikt snidningsprov: genombrutna rullar, rocaille-snäckor, böljande akantusbladverk och asymmetriska flöden som är karakteristiska för denna stil. Materialet är massivt, tätt lövträ (troligen ek eller valnöt) med en varm, naturlig ton och tydlig ådring. Den trebenta konstruktionen med en justerbar mittstång och sidostift gör det möjligt att säkert visa målningar, speglar, inramade paneler eller dekorativa skivor i olika storlekar. Tillverkningsperiod. Stilmässigt och utförandemässigt – ett golvstativ utfört i nyrokoko/historismens anda; datering kan fastställas vid personlig inspektion. Artikelnumret i databasen (4294) är inte en dateringsmarkör. Användning. Representativ golvställning för en målning eller spegel i vardagsrummet, galleriet, salongen, butiken eller foajén. Passar även utmärkt som en konstnärlig skyltplats vid evenemang. Skick. Stabil, hel; snidningen är skarp och välbevarad. Naturlig ålderspatina och enstaka spår av användning motsvarar åldern. Belle Époque (den vackra eran) ögonblick: Edvard Munch drog den sista ljusstrimman över verkstadens överfönster och tog ett steg tillbaka. Morgonkylan dröjde sig kvar i rummet när han placerade den nya duken på det höga, genombrutet snidade stativet – träet kändes varmt under fingrarna, rullarna och snäckorna tycktes andas i skuggan. Doften av terpentin och fuktig ek blandades; någonstans på gatan hördes vagnar. Han betraktade länge hur ljuset rullade nerför de utskurna bågarna och insåg att denna form – lugn, säker – skulle hålla målningen så att den såg på världen, inte världen på den.