Antik försilvrad sås- eller soppsked med jakthundhuvud (6755)

SV

Antik silverpläterad såssked med motiv av jakthundhuvud

Tillverkningsperiod Skeden tillverkades i slutet av 1800-talet, under höjden av Belle Époque och historicismen. Den representerar den utsökta europeiska kulturen av jakt- och kabinettservis, där varje serveringsverktyg i salarna på gods och jaktslott fungerade som ett tematiskt konstverk, vilket betonade estetiken av sällskapliga middagar och firandet av jaktbyte.

Material och design Föremålet är tillverkat av en solid, tung metallegering täckt med högkvalitativ och tät silverplätering. Skedens design är både funktionell och dekorativ – den har en djup, slät skål med en uttrycksfull, asymmetriskt böjd pip som möjliggör bekväm och exakt upphällning av het soppa, buljong eller steksås utan att spilla vätska på duken. Det slanka skaftet övergår i mitten till en elegant, vriden reläffdel, och dess topp avslutas med ett konstnärligt gjutet, genombrutet handtag. På detta är, på båda sidor, i en stil av utmärkt anatomisk realism, avbildat huvudet av en drivande hund eller borzoi (vinthund) i profil, kompletterat med en fint utformad jakt-symbol – en krans av ekblad och ollon.

Användning och skick Denna typ av tematiska bordsredskap är utmärkta och iögonfallande accenter för festliga dukningar, särskilt vid servering av vilt och klassiska stekar. Den kompletterar perfekt stora porslinsserveringsskålar eller silverpläterade såsbåtar. Skeden är i utmärkt antikt skick – konstruktionen och skaftet är helt stadiga, raka och utan böjningar eller deformationer. Silverpläteringen har behållit en behaglig, ren och ädel lyster med en naturlig ålderspatina i relifens fördjupningar, vilket framhäver pälsens och ekbladens textur, vilket bär den sanna samlarvärdet.

Ögonblicksbild av eran: Edvard Munch närmade sig långsamt fönstret, där det svala eftermiddagsljuset gled över verkstadens träpaneler. I hörnet av rummet, bredvid en porslinsskål, fångade ett slankt, silverpläterat verktyg solstrålarna och kastade mjuka reflektioner på den mörka bordsytan med sin djupt böjda skål och vridna linjer. Han rörde inte vid föremålet, utan betraktade bara hur den skulpturala hundhuvudkonturen och ekbladsmotiven vid handtagets ände fångade de sista strålarna i halvmörkret, som om en jakthistoria hade stannat i denna tystnad för alltid. Silverets kalla släthet och materialets varma lyster gav en mysig tillfredsställelse till salongen, och denna lugna förväntan dröjde sig kvar i salongen långt efter att den behagliga eftermiddagssolen helt hade slocknat.

RU