Vit uppsättning: ängel (kerub) figurativ lampa + korintisk kolonn (6739)

UPPSÄTTNING:
Height: 91 cm
Height: 99 cm
Width: 29 cm
Width: 33 cm

Vit uppsättning: änglafigur (kerub) lampa och korintisk kolonn — en lyxig ljusaccent för interiören

Denna vita uppsättning med en änglalampa (cherub lamp) är en teatralisk, ljusfylld duett, där skulptur och kolonn bildar en enhetlig vertikal komposition. Överst står en bevingad änglabarn (kerub) — i Amors skepnad med pil och båge över axeln — som i en upplyft hand håller en fackla med en frostad glaskupol (inuti finns plats för 1 glödlampa, vilket gör ljuset varmt och spritt). Figuren vilar på en delfin, en vågmotivbas — en gammal, klassisk detalj. Under den reser sig en smal, räfflad korintisk kolonn med ett utsmyckat akantusblad och voluterkapitäl samt en kvadratisk, stegvis bas.

Materialet är gjuten gips/stenmassa med en matt, pudrigt vit finish som påminner om biskviporslinets elegans; facklans låga — frostat glas, som förvandlar en tänd glödlampa till ett mjukt, skimrande ljus. Modelleringen är hög och detaljerad: ängelns lockiga hår, vingfjädrar och ansiktets mjukhet är noggrant utarbetade.

Stil och tillverkningsperiod. Enligt det korintiska kapitället, Amors figur och fackla-lampans motiv är uppsättningen gjord i klassisk / nyklassisk stil — ett dekorativt ljusobjekt vars estetik fortsätter 1800-talets figurativa lampatradition, då änglar och nymfer bar ljus i lyxiga salonger och trapphus.

Användning. En imponerande ljus- och dekoraccent i en representativ hall, vardagsrum, vid trappan, i hotell- eller restauranginteriörer, samt som dekoration för bröllop och evenemang. Ängeln på sin kolonn skapar en nästan mänsklig vertikal, som omedelbart drar blicken till sig i rummet.

Skick. Bra, åldersanpassat. Ytan har på sina ställen naturliga spår av användning och damm, på enskilda kanter och fogar små naturliga slitage (se bild). Elen kan kontrolleras/anslutas enligt lokala standarder. Konstruktionen är stabil.

Ögonblicksbild från Belle Époque (Den vackra eran): Sarah Bernhardt gick sent på kvällen genom sitt parisiska hem på Boulevard Pereire, när gästerna redan hade gått, och ett enda ljus brann fortfarande — en frostad låga högt upp på väggen, hållen av ett vitt bevingat barn. Hon stannade under den, rörde vid kolonnens kalla räfflade yta och tillät sig för ett ögonblick att bara vara trött. Ljuset föll mjukt och mjölkvitt på golvet och hennes händer. Imorgon skulle teatern och rösterna återigen råda här; men vid denna sena timme vaktade ängeln med sin tysta låga det enda hon behövde just då — lugn.