Parförgyllda bronskaminer, Ludvig XV rokokko (625)

Om förgyllda bronskaminer – Ludvig XV rokokko 40,0 cm · 31,0 cm Dessa lyxiga förgyllda bronskaminer (louis xv chenets) är en ren förkroppsligande av rokokorörelsen, där metallen verkar glömma sin vikt och börjar flyta. Mästarna från Ludvig XV-perioden visste hur man förvandlade brons till naturens andetag – och här vrider sig varje form som en våg, som vatten som plötsligt stelnar i guld. Produktionsperiod
1800-talet, Frankrike. Paret är tillverkat i en utpräglad Ludvig XV rocaille-anda – en stil som blev det högsta språket för fransk lyx i mitten av 1700-talet och upplevde en kvalitetsåterupplivning på 1800-talet. Konstruktion och dekoration
Varje kamin består av en fri, asymmetrisk rocaille-komposition: uppåtgående akantusblad, lockar och voluter som avslutas upptill med en elegant, inåtböjd spiral. Den nedre delen vilar på en uttrycksfullt formad snäckskalsliknande bas med en vågig kant. Formen är helt asymmetrisk – två delar bildar ett spegelvänt par, precis som autentiska franska chenets. Material
Tung, högkvalitativt gjuten förgylld brons (ormolu). Den tjocka, solida gjutningen vittnar om hög hantverkskvalitet. Skick
Bra åldersrelaterat skick. Förgyllningen är rik och glänsande med en naturlig, tidsenlig patina på vissa ställen. Små tecken på slitage vittnar om autentisk ålder. Föremålets skick återspeglas fullt ut i fotografierna. Användning
Dekorativa och funktionella eldstadskaminer – lika imponerande i en riktig eldstad eller som en skulpturell förgylld bronsaccent på en eldstadshylla eller konsol. Vi påminner om att vi har ett annat par chenets från samma period i en annan variant i vår samling. Belle Époque (Den vackra epokens) ögonblicksbild: Författaren Guy de Maupassant hade kommit för sent till middagen och stod nu ensam i vardagsrummet medan värdskapet fortfarande pratade i hallen. I eldstaden dog elden långsamt ut, och det sista ljuset gled över guldet, så att lockarna verkade röra sig. Han rörde vid en av de kalla spiralerna och tänkte på en historia han ännu inte hade skrivit – om en kvinna som i ett sådant rum väntar på ett brev som aldrig kommer att komma. Skratt hördes från matsalen; han drog tillbaka handen och lade på sitt ansikte det lätta, ironiska leendet som Paris förväntade sig av honom. Det regnade ute, och staden glittrade som ännu mer brons.