Onyx sidobord med förgylld bronsbas och kvinnliga maskaroner — rokoko Detta eleganta runda onyxbord (onyx table) är en sofistikerad dekorativ guéridon i rokoko och historistisk anda, där den varma, fläckiga stenen och den förgyllda bronsen kombineras i en luftig, graciös… 360,00 €
You’re now subscribed to price tracking for this product. We’ll notify you if the price drops. 
Onixsidobord med förgylld bronsfot och kvinnliga maskaroner (5294)
Höjd 56.5 cm Bredd 39.5 cm Färg NaturGulChampagne
Beskrivning
KOMPLEKTS:
Height: 56.5 cm
Width: 39.5 cm
Onyx sidobord med förgylld bronsbas och kvinnliga maskaroner — rokoko
Detta eleganta runda onyxbord (onyx table) är en sofistikerad dekorativ guéridon i rokoko och historistisk anda, där den varma, fläckiga stenen och den förgyllda bronsen kombineras i en luftig, graciös form. Bordet är utformat för att vara en liten lyxig accent — en plats för en lampa, en vas eller ett glas vid en fåtölj, som i sig drar blickarna till sig.
Tillverkningsperiod
Bordet tillverkades i mitten av 1900-talet i historistisk stil, som en imitation av 1800-talets franska guéridon-tradition med förgylld bronsockel och stenbord.
Konstruktion och dekor
Den runda ytan består av fläckig onyx med varma gulbruna och krämiga ådringar, inramad av en förgylld brons vågig, ”droppformad” kant. Den smala stammen består av två bronsvaser med rika blom- och akantusreliefer, mellan vilka ett slipat onyx-kopplingselement är placerat. Den treuddiga basen är dekorerad med tre kvinnliga maskaroner — klassiska kvinnliga ansikten med långt hår som flyter över i akantusvolanger och skalformade palmetter.
Material
Onyx (sten) yta och stamdel; sockel och bas — förgylld brons (ormolu).
Skick
Bra åldersrelaterat skick. Onyxen har behållit sitt vackra naturliga mönster och polering. Den förgyllda bronsen visar en varm glans med en lätt patina på sina ställen.
Användning
Dekorativt sidobord för en lampa, vas, bok eller dryck; passar lika vackert i salongen, sovrummet eller vid en fåtölj i en inredning med historisk karaktär.
Belle Époque (den vackra eran) ögonblicksbild: Kompositören Jules Massenet hade dröjt sig kvar i en parissalong efter en konsert och satt nu i en ensam stol vid fönstret medan andra gäster fortfarande samlades kring pianot. På det lilla onyxbordet bredvid honom stod ett orört glas champagne, och ljuset från ett stearinljus gled över stenens ådring och fick den att glänsa som en frusen honungsström. Hans fingrar rörde tanklöst vid ett av de förgyllda kvinnliga ansiktena vid basen — kallt, slätt, evigt lugnt. En ny melodi ljöd redan i hans huvud, mjuk och lite sorgsen, och han visste att den skulle stanna hos honom till morgonen. Utanför fönstret bleknade Paris gradvis bort; han log och lät musiken växa i tystnaden.
