Försilvrad spegelbricka med blomkruka, set, historism (4744)

Mått:
KOMPLEKT:
Höjd: 16 cm
Höjd: 7 cm
Längd: 46.5 cm
Längd: 57 cm
Bredd: 21.5 cm
Bredd: 28 cm

Försilvrad spegelbricka med blomkruka — historism, set

Detta eleganta set i försilvrad metall (mirror tray) är en utsökt bordsdekoration från historismens era, där nyrokokoens flytande linjer och naturmotiv smälter samman i en mjuk silverglans. Setet består av en stor spegelbricka med två handtag och ett matchande blomkärl (jardinière) — tillsammans bildade de en gång ett elegant centrum på ett bord, kring vilket gästerna samlades.

Tillverkningsperiod Omkring år 1900, Västeuropa. Form och dekor kombinerar historismens nyrokokoens rikedom med jugendstilens drag — asymmetriska slingor och realistiska blomsterbuketter, typiska för sekelskiftet.

Konstruktion och dekor Spegelbrickans ram bildas av flytande, asymmetriska rocaille-slingor med reliefrosor i hörnen och två elegant böjda handtag; i mitten finns en spegel. Det matchande blomkärlet reser sig på en snäckformad bas med genomarbetad blom- och bladjustering i relief och en tandad, vågig kant. Linjerna på båda föremålen ekar varandra — setet är utformat som en enhetlig ensemble.

Material Försilvrad metall; på slitna ställen syns ibland en rödaktig koppar-/bronsbas, vilket vittnar om en autentisk försilvringsteknik. I brickan finns en spegel.

Skick Gott åldersanpassat skick. Försilvringen uppvisar en vacker, mjuk patina med naturliga slitningar som avslöjar den varma basmetallen — detta är ett autentiskt ålderstecken som samlare uppskattar. Spegeln har behållit en gammal, mjukt patinerad yta.

Användning Dekorativt bordssats — spegelbrickan som en elegant bas för ljus, flaskor eller parfymflaskor, och blomkärlet som ett bordsmittpunkt. Passar lika vackert på ett toalettbord eller i en representativ matsal.

Ett ögonblick från Belle Époque (Den vackra eran): Målaren Henri Fantin-Latour hade tagit med sig nyklippta rosenkvistar till sin ateljé och arrangerade dem i ett silverkärl, sökande efter den enda rätta vinkeln för hur ljuset skulle falla på kronbladen. Morgonljuset strömmade in genom ateljéfönstret, och den försilvrade metallen reflekterade det tillbaka på spegeln, tills hela kompositionen tycktes simma i sin egen spegelbild. Han tog ett steg tillbaka, lutade huvudet på sned — det var inte riktigt där än. Sedan flyttade han en kvist en tum åt höger, och plötsligt passade allt: blomman, silvret, reflektionen och tystnaden. Han log och började blanda färger, vetande att denna morgon skulle stanna på duken längre än blommorna själva.