Antika franska Limoges-porslinsfat med målningar av jaktfåglar (6709)

33 cm Bredd (Pris per 1 st)
Antika Limoges porslinsfat med handmålade jaktfåglar
Tillverkningsperiod: Dessa stora dekorativa fat tillverkades i slutet av 1800-talet, Belle Époque (skönhetens era) och historicismens period. De representerar guldåldern för Europas jakt- och viltkökskultur, då sådana stora, grunda kärl tjänade som prestigefyllda dekorationer på väggarna eller i vitrinskåpen i herrgårdars matsalar, jakthus och herrarnas kabinett.
Tillverkarens och konstnärens signatur: Fatens baser har den historiska och tydligt synliga Limoges-tillverkarens märke M. de M. / France / Limoges. På framsidan av faten, mellan naturlandskap och blomstermotiv, finns den ursprungliga handmålade signaturen av konstnären DINVELLE bevarad. Limoges-porslin har i århundraden varit en symbol för pålitlig kvalitet och hög status, och verifierade, signerade handmålade verk av mästare behåller alltid högsta värde bland samlare.
Material och design: Dessa antika porslinsfat från Limoges med fåglar är tillverkade av tätt, tungt och klangfullt vitt porslin. De har en karakteristisk, stor yta på 33 cm och en lätt vågig, reliefad barockkant, accentuerad med behagligt patinerad förgyllning. Var och en av de två tillgängliga faten avbildar en annan, unik handmålad scen: en visar ett par eleganta fasaner i vassen, den andra – en skogsvattenfågel i flykt över vattenväxter. Målningarna är utförda i en utsökt realistisk stil, med en fin återgivning av fjädertextur och naturligt ljusspel.
Användning och skick: Sådana stora fat eller breda dekorativa grunda kärl är en utmärkt accent för ett klassiskt salong, jaktrum eller matsal. De ser fantastiska ut, placerade symmetriskt på ett konsolbord, en byrå eller fästa på väggen. Föremålen är i utmärkt antikt skick – porslinet är utan sprickor, skärvor eller tecken på restaurering. Det handmålade konstverket är fortfarande livfullt, och den fina reliefen av förgyllda prickar längs kanten är inte sliten.
Belle Époque-ögonblick: Thomas Mann närmade sig långsamt eldstaden, där eftermiddagsljuset gled över de mörka träpanelerna i läsrummet. På det låga mahognykonsolbordet låg två breda, gulaktiga former, på vars porslinsklarhet vinglinjerna brann, frusna. Han rörde inte vid kärlen, utan betraktade hur fasanernas fjäderskönhet och andarnas silhuetter i vassen i skymningen fångade de sista solstrålarna, som om tiden mellan dessa linjer hade stannat för evigt i naturens tystnad. Materialets kyla och de förgyllda kanternas glans gav rummet en mysig tillfredsställelse, och denna lugna väntan dröjde sig kvar i kabinettet långt efter att den behagliga eftermiddagssolen helt hade försvunnit.
RU