Rosenträ kinesisk blomsterpiedestal med genombruten snidning (5625)

Kinesisk blomsterpiedestal i rosenträ med genombruten snidning

Denna eleganta kinesiska piedestal (chinese pedestal) är ett utsökt exempel på traditionellt asiatiskt möbelhantverk, där det täta, djupt rödbruna rosenträet och mästerlig genombruten snidning förenas i en slank, graciös form. Piedestalen skapades en gång för att lyfta fram och framhäva ett värdefullt föremål – en porslinsvas, en bonsai eller en stenskulptur – och dess silhuettlinje är i sig ett tyst uttryck för respekt för det som ska stå på den.

Mått: höjd 61 cm × bredd 30 cm × yta 23,5 cm.

Tillverkningsperiod 1900-tal, i traditionell kinesisk stil. Sådana ställ (jardinière stand) är en klassisk form inom kinesiskt möbelhantverk som har förändrats lite under århundradena och som uppskattas högt av både asiatiska och västerländska samlare.

Konstruktion och dekor Piedestalen vilar på fem elegant böjda, kannelerade ben som upptill förenas med en lobad, blombladsformad mittdel och avslutas med en tandad, vågig sockelring. Mellan benen finns genombruten snidning med stiliserade ruyi-slingor och vinrankemotiv, utförda i genombruten teknik. Den övre ytan är lobad, blombladsformad, med ett försänkt runt fält för placering av en vas eller ett kärl. Nedtill vilar piedestalen på rundade fötter.

Material Rosenträ (hongmu / tätt tropiskt lövträ) med en naturlig, djup polering som framhäver träets textur.

Skick Gott åldersanpassat skick. Träet har behållit en varm, djup glans med en vacker naturlig textur. Små spår av tid, karakteristiska för ett autentiskt träföremål, kan observeras.

Användning Dekorativ piedestal för en porslinsvas, växt, bonsai, skulptur eller belysning; passar lika vackert som en accent i en salong, hall eller vid en vägg i en interiör med orientalisk eller eklektisk känsla.

Ögonblicksbild från japonismens era: Samlaren Edmond de Goncourt hade återvänt till sitt hem i Auteuil med ett nytt förvärv – ett kinesiskt rosenträställ, som han just hade hittat i en överfylld handlares butik vid Seine. Han torkade bort dammet från den genombrutna snidningen med sin näsduk, och fingrarna stannade ett ögonblick när de kände träets svala, nästan levande släthet. Kvällsljuset föll snett genom fönstret, och de genombrutna slingorna kastade ett fint skuggmönster på väggen, som rörde sig som vatten. Han placerade sin favorit blåvita vas på stället, steg tillbaka och suckade av tillfredsställelse – Öst och Väst hade äntligen funnit varandra i detta hörn. Imorgon skulle han skriva om det i sin dagbok; ikväll räckte det med att bara titta.