Brons – Mässing Rökställ med Askkopp och Tändhållare, Historicism (5796)

Mässingsrökställ med askkopp och tändstickshållare – historicism
Detta eleganta, stående rökställ i mässing (smokers stand) är ett utsökt föremål från historicismen, som en gång tillhörde atmosfären i ett herrum eller en rökstuga (fumoir). På en slank, räfflad stång vilar en rund, smidd mässingsyta med en genomarbetad utrustning – allt på ett ställe, så att rökaren har allt inom räckhåll utan att behöva resa sig från stolen.
Mått: höjd […] cm · diameter […] cm.
Tillverkningsperiod Tidigt 1900-tal (ca 1900–1930), Västeuropa. Formen och dekoren anspelar på historicismens och nyrenässansens estetik, medan funktionen – förvaring av cigaretter och tändstickor – tydligt daterar det till tidigt 1900-tal.
Konstruktion och dekor Den runda toppytan omges av en vågig, smidd kant, medan själva ytan är dekorerad med en punkterad, ”hamrad” textur och genombrutna utskärningar. På den finns en askkopp med cigarettstöd, en rund, sluten behållare (för tändstickor eller tobak), en hållare för tändsticksskrapan och ett dekorativt, lyraformat handtag för att flytta stället. Den slanka stången övergår nedtill i en rikt utsirad, snidad bas med en skålformad rosett och en genombruten renässansarabesk fris, som vilar på tre uttrycksfulla skruvformade fötter.
Material Mässing (smidd överdel och stång) med en gjuten mässings-/bronsbas och fötter; mörk patina på de dekorativa delarna.
Skick Gott åldersrelaterat skick. Mässingen har behållit en varm lyster med en naturlig, tidstypisk patina, särskilt på den smidda överdelen och basen. Smärre slitage vittnar om autentisk ålder.
Användning Ett dekorativt och funktionellt rökställ som lika väl fungerar som ett stiligt sidobord, ett växtstativ eller en dekorativ accent i en interiör med historisk karaktär.
Belle Époque-ögonblick: Skådespelerskan Réjane hade återvänt till sin loge efter första akten och sjönk ner i en fåtölj, fortfarande andandes av rollens spänning. Hon sträckte sig efter en cigarett, och mässingsstället klingade lätt när askkoppen nuddade locket. Genom den öppna dörren strömmade salongens sorl och orkesterns stämning, men här, i den lilla ljusfläcken, var allt lugnt – bara en rökstrimma som steg längs den hamrade mässingen och skingrades i taket. Hon slöt ögonen ett ögonblick, hörde sin replik i huvudet igen och visste att nästa akt skulle bli ännu bättre. Klockan kallade till scenen; hon släckte cigaretten och reste sig, och lämnade stället att tyst glöda i mörkret.