Brons – Mässing Kolbox med Skyffel och Griffonpanel, Nyrenässans (4031)

Mått:
KOMPLEKT:
Höjd: 40 cm
Bredd: 28 cm

Mässingskolbox med skyffel och griffonpanel – nyrenässans

Denna eleganta mässingskolbox (coal scuttle) är en utsökt eldstadspryl i nyrenässansens anda, där praktisk funktion och dekorativ prakt smälter samman i en varm, gyllene lyster. Det sluttande, uppfällbara locket, den repoussé-dekorerade frontpanelen och den originala skyffeln utgör en komplett, autentisk uppsättning – precis som den stod vid eldstaden i varje respektabelt hem på 1800-talets slut. Mått: höjd 40 cm · bredd 28 cm · djup 38 cm.

Tillverkningsperiod Sent 1800-tal, engelsk typ (även karakteristisk för Belgien och Västeuropa).

Denna typ av sluttande mässingskolbox med fällbart lock var en integrerad del av interiören under Viktorianska eran och den Estetiska rörelsen.

Konstruktion och dekor
Den sluttande frontpanelen pryds av en rik, snidarliknande repoussé-relief: i mitten en eldkruse (cassolette) med en flamma, från vilken renässansens groteska arabesker symmetriskt slingrar sig ut, och nedtill två bevingade griffoner vända mot varandra. Panelens kant är dekorerad med pärl- och tusensköna-mönster. Locket avslutas med ett handtag i mörkt trä på mässingsfästen. Invändigt finns ett originalfack för förvaring av kol. Ett matchande mässingsskyffel med handtag i mörkt trä medföljer. Kolboxen vilar på fyra runda mässingsfötter.

Material
Mässing (plåt med repoussé-relief) med handtag i mörkt trä; invändigt fack i järn/förzinkad plåt.

Skick
Bra åldersrelaterat skick. Mässingen har behållit sin varma, gyllene lyster med en lätt, tidstypisk patina på sina ställen. Invändigt syns naturliga spår av användning. Skyffeln är original och i gott skick. Föremålets skick framgår helt av fotografierna.

Användning
Dekorativ och funktionell kol- eller vedbox vid eldstaden; lika vacker som en elegant förvaringsmöbel eller som en dekorativ accent i ett interiör med historisk karaktär.

Era-ögonblick
Gabriel Fauré (Original): En tidig vintermorgon i en parislägenhet vaknade kompositören Gabriel Fauré och böjde sig, fortfarande i sin nattmössa, fram mot eldstaden för att tända en brasa innan han satte sig vid pianot. Skyffeln sjönk ner i kolboxen med ett tyst, torrt rasslande, och mässingen reflekterade dagens första, kyliga ljus genom fönstret. Han stannade upp ett ögonblick – det ljudet, kolens fall mot metallen, verkade nästan musikaliskt för honom, som en tyst preludium till det som komma skulle. Elden tog sig, värmen började sprida sig över den gyllene panelen där två bevingade griffoner evigt vaktade sin flamma. Fauré log, sträckte sina kalla fingrar och tänkte att dagen som började med en sådan stillhet inte kunde bli annat än god.